FINALEN och några envetna små rackare.

Det var det. Sista praktikveckan färdigpraktiserad. Sista springa till tunnelbanan, sista enformiga nudellunchen uppäten, sista -Hey Lisa, how is it going with your logos? Sista gången jag hejar på gubbarna på lagret, och sista gången jag konstruerar förpackningar i inches. 

Ja, det var ju det här med amerikanska enheter… Lätt att tro att man bara behöver stöta på dem nån gång ibland.  Om någon skulle fråga hur varm sommaren är i Sverige till exempel. Fel. De är ÖVERALLT. Vi skulle baka en oskyldig kladdkaka och googlade upp ett recept. Men det var ett elände. 2,5 dl socker men i kökslådan finns bara cups. 100 gram smör från paket som innehåller 4 oz. Sätt ugnen på 175 C. Känns lite fisigt när ugnen går att ställa på över 500 Fahrenheit. 4 msk kakao (vi har iaf ett tredjedels cup-mått som tydligen ska vara är 78,9 ml. Mamma har lärt mig att en matsked är 15 ml. Då borde man kunna räkna ut kakaon). Osv...

Tur att ÄTA kladdkaka är universellt.

Sen var det nån som tydligen åkte 72 miles per hour häromdan. Jaha. Hur långt är det till Las Vegas kan man fråga sig. 620 miles får man till svar. Jaha, såpass. De varmaste dagarna här var det ca 115 grader. Varmt kan tyckas. And so it goes on…

Men det värsta… Inches… varje dag ställs man inför dessa envetna små två och en halv centimetare. När man jobbar med förpackningar använder man ofta mindre mått än 2,54 cm vilket gör att amerikanarna konstruerar med bråktal! En av mina senaste förpackningskonstruktioner hade måtten (14 + 19/32) x (1 + 13/16) x (6 + 5/8). 
Ni förstår...

I alla fall…

Kanske är detta sista blogginlägget. Kommer stanna kvar några veckor och semestra (som om jag inte skulle ha gjort det i fyra månader redan…), så kanske poppar det upp nåt mer foto. Annars får jag tacka och bocka, sätta 'check' på detta kapitel av mitt liv och åka hem och fortsätta göra små förpackningar till små svenska produkter. När jag kommer hem till mina svenska vanor kommer jag förmodligen märka mer tydligt vad jag lärt mig här. Det jag kan säga nu är iaf att DET VAR VÄRT! Jag trodde att jag "bara" skulle till USA och göra praktik, gött. Men det blev så mycket mer, jag har fått umgås med så mycket fantastiska människor, hjärtan som slår för andra och kreativa själar. Jag kommer lämna mer av mig själv i detta land än vad jag trodde i april. På ett mycket bra sätt. 

Vår inbjudande entré, ingång från lagret.

Mockup (prototyp-) tillverkning. 

Ja så var det ju det med att allt ska vara lite större. Jag trodde
att jag hade jobbat med stora well-ark innan...

Kollegor, en trevlig bunt. Kate - designer, jag, MaryAnn - VP 
och kundansvarig, och Greg, boss och tuppen i hönsgården. :)

Al - en av två förpackingskonstruktörer.

Disneyland! Är med i en Visual Arts-grupp i kyrkan där jag är med,
tre av dem jobbar för Disney = hela gruppen gick in gratis! :)

Big Sur och Highway One - vägen mellan LA och San Francisco.

I Sedona, Arizona ligger det enda McDonalds i världen som inte har 
gul logo. Det skulle inte smälta in med stadens och omgivningens 
jordiga färger, och de fick helt enkelt komma på nåt annat. 
Ytterst intressant. 

Min Visual Arts-grupp :D Målar, bygger och är allmänt kreativa 
varje onsdag. Dem kommer jag sakna...

Vi har byggt och grejat för en stor konferens som kyrkan fixar.

Universal Studios.

Stora kanjonen så att säga.

Jag avslutar med det mest svenska 
jag har hittat här i Hollywood. 
Ja, länge leve Sverige... :∫