FINALEN och några envetna små rackare.

Det var det. Sista praktikveckan färdigpraktiserad. Sista springa till tunnelbanan, sista enformiga nudellunchen uppäten, sista -Hey Lisa, how is it going with your logos? Sista gången jag hejar på gubbarna på lagret, och sista gången jag konstruerar förpackningar i inches. 

Ja, det var ju det här med amerikanska enheter… Lätt att tro att man bara behöver stöta på dem nån gång ibland.  Om någon skulle fråga hur varm sommaren är i Sverige till exempel. Fel. De är ÖVERALLT. Vi skulle baka en oskyldig kladdkaka och googlade upp ett recept. Men det var ett elände. 2,5 dl socker men i kökslådan finns bara cups. 100 gram smör från paket som innehåller 4 oz. Sätt ugnen på 175 C. Känns lite fisigt när ugnen går att ställa på över 500 Fahrenheit. 4 msk kakao (vi har iaf ett tredjedels cup-mått som tydligen ska vara är 78,9 ml. Mamma har lärt mig att en matsked är 15 ml. Då borde man kunna räkna ut kakaon). Osv...

Tur att ÄTA kladdkaka är universellt.

Sen var det nån som tydligen åkte 72 miles per hour häromdan. Jaha. Hur långt är det till Las Vegas kan man fråga sig. 620 miles får man till svar. Jaha, såpass. De varmaste dagarna här var det ca 115 grader. Varmt kan tyckas. And so it goes on…

Men det värsta… Inches… varje dag ställs man inför dessa envetna små två och en halv centimetare. När man jobbar med förpackningar använder man ofta mindre mått än 2,54 cm vilket gör att amerikanarna konstruerar med bråktal! En av mina senaste förpackningskonstruktioner hade måtten (14 + 19/32) x (1 + 13/16) x (6 + 5/8). 
Ni förstår...

I alla fall…

Kanske är detta sista blogginlägget. Kommer stanna kvar några veckor och semestra (som om jag inte skulle ha gjort det i fyra månader redan…), så kanske poppar det upp nåt mer foto. Annars får jag tacka och bocka, sätta 'check' på detta kapitel av mitt liv och åka hem och fortsätta göra små förpackningar till små svenska produkter. När jag kommer hem till mina svenska vanor kommer jag förmodligen märka mer tydligt vad jag lärt mig här. Det jag kan säga nu är iaf att DET VAR VÄRT! Jag trodde att jag "bara" skulle till USA och göra praktik, gött. Men det blev så mycket mer, jag har fått umgås med så mycket fantastiska människor, hjärtan som slår för andra och kreativa själar. Jag kommer lämna mer av mig själv i detta land än vad jag trodde i april. På ett mycket bra sätt. 

Vår inbjudande entré, ingång från lagret.

Mockup (prototyp-) tillverkning. 

Ja så var det ju det med att allt ska vara lite större. Jag trodde
att jag hade jobbat med stora well-ark innan...

Kollegor, en trevlig bunt. Kate - designer, jag, MaryAnn - VP 
och kundansvarig, och Greg, boss och tuppen i hönsgården. :)

Al - en av två förpackingskonstruktörer.

Disneyland! Är med i en Visual Arts-grupp i kyrkan där jag är med,
tre av dem jobbar för Disney = hela gruppen gick in gratis! :)

Big Sur och Highway One - vägen mellan LA och San Francisco.

I Sedona, Arizona ligger det enda McDonalds i världen som inte har 
gul logo. Det skulle inte smälta in med stadens och omgivningens 
jordiga färger, och de fick helt enkelt komma på nåt annat. 
Ytterst intressant. 

Min Visual Arts-grupp :D Målar, bygger och är allmänt kreativa 
varje onsdag. Dem kommer jag sakna...

Vi har byggt och grejat för en stor konferens som kyrkan fixar.

Universal Studios.

Stora kanjonen så att säga.

Jag avslutar med det mest svenska 
jag har hittat här i Hollywood. 
Ja, länge leve Sverige... :∫

Pinsam tystnad och fyrtio år gamla pannkakor.

Vy.

Amerikanare pratar alltid om mat och restauranger, svenskar
pratar om vädret. Det kan vara kämpigt ibland att träffa främlingar
när himlen alltid är blå. Kan bli lite tyst så att säga.

Havet 3.

Som förpackningsdesigner blir man inte stolt när
detta är hur svenska förpackningar ser ut i USA.
Ser måttligt up-to-date ut.

Min andra matfotografering, nu med Dana Maione och tre stycken
perfekt rullade auberginerullar.

Utanför Ernest Packaging, mitt företags storebror.

Förpackning till hund-nagellack. Välkommen till Staterna.

Kate, jag och Erin på studiebesök framför en enorm stans.

Det var det där med att göra allt liiite större än andra...

Las Vegas.

Hollywood + skylt uppifrån.

:)

Piffade smulor och kiss på golvet.

Matfotografering. Mmmm… Mycket intressant. Jag blev förunnad att närvara vid en sådan denna vecka. Vi hade fyra produkter som skulle fotas till förpackningar som vi designat. Det var fotografen Jon Edwards, kunden, jag, min kollega MaryAnn och en matstylist. Vansinnigt intressant. Det piffades och penslades, fylldes upp och lades till. En liten kvist koriander lades till i bakgrunden, i rätt vinkel givetvis. Och inte minst arrangerade och piffade vi till smulorna så att de skulle se ut precis så där naturliga och spontant smulade ut. Men förfäras icke - förvånansvärt mycket var faktiskt alldeles äkta.

Annars… Företagets grafiska designer Kate är i Chicago på the Dieline-mässa (om förpackningar), alltså har jag fått mer att göra, alltid kul. Jag håller för tillfället på med blisterförpackningar och displayställ till batterier, glasspinneförpackningar i Hawaii-upplaga, cupcakeförpackningar och lite konstruktioner till diverse mat. Den största happeningen på kontoret just nu måste dock sägas vara Ralphy, min kollega Erin's nyinförskaffade pyttelilla valp. Han hälsar på då och då och kissar minipölar och bajsar på golvet och alla tycker att han är helt fantastisk.

Matfotografering med Jon Edwards.

Matstylisten Marty fönar ost.

Det som behövs för att få se maten att se alldeles 
naturlig ut. 

Området där företaget ligger.

Fint.

Uppifrån ser LA ut som städer brukar göra.

Shania Twain får en stjärna.

Från vårt tak.

Ganska så grov well. Tyckte jag var kul.

Vi lär vår gode vän Steve att snitsa ihop svenska kanelbullar.

Venice Beach.

Havet 2.

Platser jag ser varje dag.

Picnic med äggmacka och kakor i Hollywood Hills.

Min trogna buss nr 62. Buss-tvn sänder idag måndagstal av Obama.

7th Street. Vänta på buss.

Pershing Square. Vänta på tunnelbana.

Min hem-tunnelbanestation.

Telegraph & Citadel. Vänta på buss 2.

Mitt skrivbord. Fortfarande har min jobbtelefon aldrig ringt, 
har ingen aning om vem eller varför nån skulle ringa och skulle 
ändå inte våga svara ifall nån gjorde det.

Jag och två kollegor har spontan mini-photoshoot för en 
förpacknings-mockup.

Turister - överallt.

Skyltar.

Allmän premiär.

Baseball och kakdeg, livets goda.

Det har regnat i LA. Amerikanarna bli konstiga och kan plötsligt inte köra bil. Tv:n började spraka mitt under "I love Lucy" (underbar serie...) på min lunchrast.

Jag hade blivit varnad på morgonen av vår roomie att det regnade ordentligt ute, men det var sannerligen inget regn! Det var vad vi svenskar skulle kalla "regnar det verkligen? Kanske duggar lite, eller är det bara fuktigt i luften?" De är roliga…

Men positivt: LA's all smogg och luftbajs har lagt sig och det är klart som en sprucken fönsterruta. Det är väldigt vackert nu...

På praktikfronten ser det bra ut, nu sysslar vi bl.a. med en fruktchipsförpackning och en ugnspizzaförpackning där jag har varit med och tagit fram logo och dekor. Jobbar även med konstruktion och layout av en slags portfolio som företaget ska dela ut till kunder och andra som kan tänkas vilja ha. Jag känner mig hemma här och har till och med satt upp… jojo, två stycken postit-lappar på min dataskärm. Minsann, snart tillhör man väl inventarierna på det här stället.

Häromdagen var vi på studiebesök på Fleetwood Fibre. Konstruktion, dekor, prepress, tryck, stans och massa annat. Och en 8-färgsflexo som direkttryckte på c-well och dessutom stansade arken på slutet… Det ni, alla förpackningsnördar därute! Mums.

Mindre städer har man bott i, t.ex. alla städer man har bott i.

Stansbyggarverkstaden på Fleetwood Fibre.

Runda stansar till master-tryck/stanspressen.

Här bor jag, konstruktionsavdelningen på Ernest Packaging.
Kongsbergsbord... :)

För er som följt tv3-serien Superstylisten Jonas, hans lägenhet 
ligger en kvarts promenad från vårt hus. Har man inget annat 
för sig så kan man ju lika gärna spana efter hans svarta Corvette.

Stilla havet.

Angels vs. Atlanta Braves. Min första basebollmatch, tillsammans 
med 40 000 andra. Tillfället krävde GIVETVIS en överdimensionerad
skumgummihand för att komma i rätt mood! :)

Måste slå ett slag för några av Amerikat's bakverk. Här till 
vänster har vi Cheescake Factory's Cookie Dough cheesecake. 
Kakdeg med chokladbitar och massa söt grädde.

Twinkies som pausfika när man går långpromenad i Hollywood 
Hills. Sockerkaksyttre med vita krämen från drömrulltårta inuti. 
Ni förstår själva...

Den absolut bästa av dem alla: Cake pops från Starbucks. 
Som halvgräddad krämig sockerkaka inuti med mjukkrispig 
strösslad frosting utanpå. Har blivit några stycken sådana...